Naturligtvis är det värmen och växterna som präglar en medelhavterrass. Men det är också markbeläggning, pergola, odlingsbäddar, vattensorlet från en fontän och utemöblerna som inbjuder till uteliv. För det är utelivet man vill åt, eller hur. Man gläds inte hälften så mycket att sitta och titta ut genom fönstret på sin medelhavsträdgård. Utan man ska vara där ute och uppleva den. Alltså måste själva miljön göras så skyddad och ombonad som möjligt.

Skyddet är viktigt, för det skapar ditt varma klimat som vi här upp i Norden inte annars kommer åt. Oberoende egentligen var i Norden vi bor så är det för kallt större delar av året. Och ju längre söderut vi kommer mot Skåne och Danmark, desto mer blåser det. Alltså måste vi bygga ett skydd runt om, eller åtminstone på tre sidor. Bor du på en kringbyggd gård kan jag bara gratulera – då har du det viktigaste gratis redan. Mur i söder, staket i norr. Det är regionala skillnader som man inte ska förbise. En vitkalkad eller pigmenterad mur kan upplevas totalt malplacerad uppåt i landet, medan den för det mesta smälter väl in i den lokala byggnadsstilen i Skåne. Men en kombination av häck och plank fungerar också utmärkt mot vinden.

En mur byggs lättast med lecablock som sedan putsas. Tänk på kommunens bygglovsregler om du bygger en högre mur än 1,80 meter. För en- och tvåbostadshus är det lättare att få lov för murbygge, men ligger den planerade muren nära grannen måste du ha din grannes skriftliga medgivande. Detsamma gäller normalt för plank. En mur måste alltid bottnas med en packad grusbädd ner till frostfritt djup. Så hur djupt du behöver gräva beror på var du bor. Det här är en viktig aspekt som du inte ska tulla på, för det är lätt att murbyggnader skadas av tjälens rörelser på vintern. Ett djup på 70-120 cm kan låta mycket, men snöfria vintrar kan tjälen gå djupare ner än så. Genom att kombinera bärlager med frigolit och fiberduk kan man minska utfyllnadsbehovet. Kolla upp med din byggmaterialhandlare vad som krävs i din klimatzon.

Betongplattor eller -markstenar på mark är ett ekonomiskt alternativ, men ska du åt medelhavskänslan och lagra solvärme så är det tegel som gäller. Dessvärre är tegel rejält dyrt, även återvunnet tegel får man betala en bra slant för. Kalkstenshällar fungerar lika bra, men kräver sin man att lägga. Även under markbeläggningen måste man gräva sig ner i marken och fylla upp med grusmaterial som förhindrar tjälrörelser. Bärlagergruset läggs på i flera tunnare lager. Packa noga mellan de olika lagren och avsluta med ett tunt lager finare sättgrus/stenmjöl överst. Även det bör packas med vibroplatta. Därefter kan teglen eller plattorna läggas ut. Läggning av markplattor kräver en egen liten artikel, så det får jag återkomma med under bloggen.

I Sibenik, Kroatien finns St Lawrence, ett kloster med nyrenoverad trädgård från medeltiden.

Jag ska också presentera medelhavsväxterna lite närmare. Många av dem har jag skrivit om innan. Såsom citronträdet, olivträdet, silverpäronet, blåregnet med flera. Givetvis ska du även ha en vacker klätterros på din medelhavsterrass. Fikon, pelargoner, de lättskuggande träden robinia och gleditsia ska jag berätta mer om snart.

Lavendel är en medelhavsväxt som älskas av många trädgårdsentusiaster. Den omtalas oftast som en perenn, men egentligen är det en halvbuske eftersom den övervintrar med vedartade stammar ovan jord. Dessvärre har lavendel svagare härdighet jämfört med många andra buskar och perenner, så den klarar sig bara i skyddat läge på väldränerad jord. Du kan förbättra överlevnadschanserna genom att skydda rabatten med ett lövtäcke och granris inför vintern. Lavendeln föredrar en varm och solig sandjord och många gånger förökar den sig hejdlöst mellan stenar och i grusgångar där förutsättningarna är de rätta. Annars växer den gärna ihop med t ex rosor, som ju är en klassisk kombination.

Den vanliga lavendeln, Lavandula angustifolia, har silvergröna, smala blad som doftar starkt. Lavendeln är en utmärkt biväxt och man ser ofta mängder av humlor och bin svärma kring lavendelbuskarna under sensommarens blomning. Juli-augusti kan man räkna med som blomningstid. De blåblommiga sorterna heter ‘Munsteads var.’ (passar bra till häck), ‘Hidcote’  alt ‘Hidcote Blue’ (härlig färg, något svag härdighet, ej till häck) och ‘Dwarf Blue’. Det finns också rosafärgade ‘Rosea’ samt ’Loddon Pink’ och de vitblommande ‘Edelweiss’ eller ‘Alba’.

Skärmlavendel, Lavandula stoechas, är en charmig utplanteringsväxt med samma aromatiska doft som den vanliga lavendeln. Den är dåligt härdig, så för det mesta får man se den som en slit och släng-blomma. Blommorna, som är rosa till lila, sitter kvar länge och utvecklas efter hand längs blomkolven. Efter blomning kan du klippa ner blomaxen och hoppas att den hinner utveckla en blomning till.

Lavendel är en tålig växt för övrigt som inte kräver mer skötsel än en beskärning på våren. Använd gärna häcksaxen och forma runda bollar. Men gå inte för långt in på gammal ved. Äldre exemplar kan ha svårt att bryta nya skott från de allra grövsta grenarna.

Jag plockade ner mitt olivträd från den svala övervinteringen på vinden till det 19-gradiga sovrummet i början av mars för att ge det en liten tillväxtperiod innan det skulle få stå ute om dagarna i vårvädret. Men det blev inget vårväder i mars och nu står jag med ett olivträd som börjat växa till sig ordentligt och som längtar efter ljus. En sak kan man vara säker på och det är att vädret kan man inte styra. Men det här får bli sista året, nästa vår har jag åtminstone ett växthus att ställa det i under mars månad.

Olivträdet blommar i april-juni med små gulvita, vindpollinerade blommor.

Många, liksom jag upplever att deras medelhavsväxter har svårt att klara sig igenom vintern och våren, utan ohyra, med livet i behåll. Ofta blir det ett kraftigt bladfall just i skarven mellan årstiderna. Men för dessa växter är det snarare sommaren som är den svåra årstiden när de växer i sin naturliga miljö. Dagstemperaturen går lätt över 40 grader och marktemperaturen kan sträcka sig upp emot 70 grader. Då gäller det att ha ett smart avdunstningsskydd för att hålla inne med så mycket som möjligt av vatten. Håriga, silvriga blad och små klyvöppningar är ofta deras recept för att förhindra onödig avdunstning. Ibland kan man dessutom se att de rullar ihop bladen som en extra åtgärd.

Ullössen skyddas av ett bomullsliknande ludd som syns i grenvinklar och på unga skott.

 Problemet hos oss i kalla Norden är istället förvaringen vintertid. Den som har tur äger ett tempererat uterum. Under vintern är det toppen för ett olivträd med ljus förvaring i 5-10 plusgrader. Då behöver de nästan inget vatten alls. Men när solen börjar värma fram mot vårkanten och trädet sätter igång att växa glömmer vi just bort att vattna. Får olivträdet inget tillskott av vatten som täcker den ökade tillväxten och avdunstningen så faller bladen. Man kan höra det rassla och ser med fasa framför sig ett skalperat olivträdsskelett. Men oftast är det ingen fara - det kommer fram nya blad under sommaren när du släppt ut växten på grönbete. Men för att undvika rasslet – passa med vattenkannan ett par gånger i veckan. Och håll koll efter skadegörare. Ullöss är vanliga på olivträd. Du ser det som vita bomullstussar som hänger i grenarna. Därinne sitter de små lössen skyddade. Klipp bort angripna grenar och tryck ner Provadopinnar i jorden. Man kan försöka duscha med såpalösning också, men det kräver uthållighet. Det gäller att inte ge upp!

Fruktträden har gått i blom och jag tänkte faktiskt för några dagar sedan att det var en himla tur att vi har lite värme för en gångs skull så pollinatörerna är igång. Det var då det. Nu har de isande vindarna tagit över igen och humlorna hukar sig. Framför allt körsbären brukar få problem när inga insekter vågar sig ut. Det blir dåligt med bär på sötkörsbären som blommar tidigt.

Nu har päron och silverpäron också gått igång. Om några dagar är det nog äpplenas tur. Silverpäron kallas ibland Nordens olivträd för att de till bladverket påminner om denna medelhavsväxt. Men det som skiljer dem åt är växtsättet. Silverpäron heter Pyrus salicifolia ‘Pendula’ och det sista sortnamnet anger att den är hängande i formen. Om den är ympad på låg stam når den rätt snabbt ner till marken och då är det ett ganska trassligt silverfärgat nystan. Men jag har sett att det finns de som vågat klippa till silverpäronet undertill så att det nästan formar ett paraply. Eller till och med klippt in grenarna så att kronan bildar en rund boll. Inte det naturliga växtsättet, jag vet, men ibland får man lov att spexa till det. Eller göra som i Appeltern i Holland. Blandhäcken, som jag beskrivit tidigare, med bok och silverpäron är jättehäftig.

I alla fall så är blommorna jättevackra. Fräkniga med sina bruna ståndarknappar. Tyvärr är inte frukten ätbar, men det gör inget, för det är nog ändå för bladens skull som man som trädgårdsdesigner väljer just silverpäron till en trädgård. Långsamväxande är de, och det kan du utläsa av prislappen. Det är inte det billigaste prydnadsträdet. Men är förutsättningarna på platsen soligt, torrt och skyddat, då kan man bygga en hel liten medelhavsträdgård kring ett silverpäronträd.

Stora exemplar av silverpäron i plantskolan.

Du behöver inte bo i den varmaste växtzonen för att ha ett eget fikonträd. De är utmärkta att odla i kruka och ta in till vintern. Storleken kan ju inte bli densamma förstås, men du kan mycket väl få en del frukt att njuta av. Fördelen med fikon jämfört med andra medelhavsväxter är att de fäller bladen på vintern och därför kan övervintras på vilket som helst frostfritt ställe, de behöver inget ljus. Så en hörna av garaget går bra, så länge det inte är för varmt där inne. En temperatur på omkring +5-10 grader är bra.

Fikon som finns i svensk handel är framför allt Ficus carica ‘Bornholmsfikon’ synonymt med ‘Bornholms Diamant’ och F.c ‘Desert King’. Den förstnämnda är härdig i zon 1, kingen kan gå upp till zon 2. Om du bor i gynnsamt läge och har en solig och varm vägg, eller ännu hellre en 90 graders vinkel mellan två väggar kan du plantera ut den på friland. Plantera i kalkrik och väldränerad jord. Har du ditt fikon i kruka kan du gärna blanda i stenmjöl och lecakulor. Leca är ett bra sätt att få ner vikten på jorden och öka den värmehållande kapaciteten. Fikon i kruka kan gärna stå lite trångt och helst i lerkruka. Det här är en växt som svarar bra på rotbeskärning, då det ökar fruktsättningen. Och den har väldigt expansiva rötter, det vet de som haft fikon i växthus. Där gäller det att hålla efter rotskotten med spaden så den inte fyller all jord. Vid omplantering i kruka gallrar du bland de grövsta rötterna, efter att ha blötlagt hela rotklumpen ordentligt. Det blir en föryngring av rotsystemet som trädet mår bra av. Plantera sedan tillbaka trädet i samma kruka med ny jord.

Fikonbladen är stora och avdunstar mycket vatten varma dagar, så plantan behöver mycket vatten. Låt den inte torka ut. Vattna gärna med utspädd flytande näring vid varje vattning under sommaren. Blir bladverket alltför stort och krukan besvärlig att flytta måste du beskära grenarna. Gör det helst när trädet är i vila, för fikon är en blödare. Man kan beskära långa skott ner till 3-4 ögon. Årsskott som inte har fruktanlag kan pinceras på sommaren. Frukterna på våra nordiska adriafikon bildas utan föregående befruktning, till skillnad från dem på varmare breddgrader, som kallas smyrnafikon, som har hjälp av en liten stekel som sköter befruktningen. Fruktämnet bildas föregående säsong och ser ut som små ärtor i bladvecken.

Just en sådan här het högtryckssommar är det helt rätt med lavendeldoft. Du behöver bara nudda vid busken så stiger den sötstarka doften till väders. Lavendelolja används i många parfymer, i myggmedel för både människor och hästar, men också som hudvårdande ämne i krämer eller bakteriedödande ingrediens i sårvårdsmedel. Frankrike är en stor exportör av lavendelolja, men den odlas allmänt i hela medelhavsområdet.

Det är kanske inte bara för doftens skull vi odlar lavendel i våra trädgårdar. Det är en ypperlig kantväxt till t ex rosor och passar i torrare rabatter där solen gassar på. Det är lätt att forma lavendeln till häckar och figurer, men när den blommar blir intrycket lite grann spretigt. Lavendeln sprider sig lätt där den trivs och slår rot bland stenar och i grusgångar. Den behöver verkligen inte mycket jord.

Lavendel har blivit en storsäljare för plantskolorna. Medelhavstemat håller i sig och då är lavendel ett säkert kort. ‘Munstead’ är den härdigaste sorten som växer i kompakt form. Den passar bra att använda för häckar. ‘Aromatico’ är en ny, sticklingsförökad sort på marknaden. Det är en snabbväxande planta som kan bli plantskolornas nya favorit. ‘Hidcote Blue’ är den gamla klassikern, med lite sämre härdighet. En annan mörkblå nyhet som visades på mässan Flower Trials i maj heter ‘Havanna’.

Sen har vi den skira skärmlavendeln som i Sverige odlas som ettårig. Den kan överleva en varm vinter i gynnsamt läge. Det betyder väldränerad sandjord och inbäddad i ett lövtäcke och granris. Finns både som rosa och lila och passar utmärkt i större krukor tillsammans med annat torktåligt. Och fjärilarna lär flockas till den krukan!

Wisteria sinensis, blåregn, är en underbar klängväxt för de lägre växtzonerna. Det är en sydländsk växt som ger kraftiga medelhavsvibbar. Tidigare har vi enbart haft sorter härdiga upp till zon 2, men ett nytt blåregn Wisteria macrostachya ‘Blue Moon’ ska gå ner till zon 4 eller t o m zon 5 i skyddade lägen.

Annars är blåregnet en kraftigväxande klätterväxt som kräver ett stabilt stöd i form av linor eller spaljéer för att ta sig upp. Utan stöd klänger den längs marken. Den första blomningen med ljusblå hängande klasar ser man i maj-juni. Längs söderväggen på slottet i Alnarp finns det ett antal mycket gamla plantor med armsgrova grenar. De remonterar nu med lite kortare blomklasar.

Wisterian på Alnarp klänger sig upp förbi tredje våningen på slottet.

Den äkta kastanjen, Castanea sativa, producerar stora mängder ätliga frukter i år. Det är ett vackert träd med bred krona och avlånga, vasst sågade blad. Kastanjen blir upp till ca 15 meter hög i Sverige, men klarar sig bara i varma och skyddade lägen i zon 1 – ev 2. I sina hemtrakter i södra Europa, Nordafrika och Främre Orienten blir den lätt dubbelt så hög.

Äkta kastanj gillar något fuktigare, mullrik jord och platsar även i stadsmiljö om man kan hitta en gynnsam ståndort. Tänk bara på att det här blir ett stort och framför allt brett träd som kräver mycket utrymme.

 

I blomningstiden i juli pryds kastanjen av de långa, hängande hanblommorna som har en särpräglad doft. De få honblommorna sitter alldeles nere vid basen av blomkolvarna, och de bildar så småningom de ätliga frukterna eller nötterna, som är inneslutna i taggiga svepeskålar.

Nötterna rostas i ugn och man äter den mjuka geggan som finns innanför skalet. Man kan smaksätta dem med citronsmör och äta det som förrätt. Värm ugnen till 225 grader. Lägg ut 40 kastanjer (10 per person) på saltbädd på en ugnsplåt, alternativt skrynklad aluminiumfolie. Saltet och folien isolerar värmen från plåten så skalet inte bränns. Kryssa varje kastanj i toppen med en vass kniv, annars finns risk för att de exploderar i ugnen. Baka dem i ugn i 20-30 min tills de känns halvmjuka. Rör under tiden saften från en halv citron med 150 gram smör och lite salt. När kastanjerna är klara serveras de med en klick citronsmör på varje nöt. Äts med tesked ur skalen.

Gjorde kvittenmarmelad igår för första gången i mitt liv. Det blev ju gott, men inte så enormt exceptionellt som jag kanske hade tänkt mig. Plockade kvitten hos några bekanta som får en fin skörd i år. Det är ju ett riktigt frukt- och nöt-år som sagt. Äpplena, eller vad man nu ska kalla dem har fått lite frost och lossnade lätt från fästena. De var fortfarande lite duniga i skalet, men det här luddet släppte lätt när man tvättade dem.

Kvitten, Cydonia oblonga, är ett ganska ovanligt träd i södra Sverige. Man hittar dem sällan i plantskolorna och knappt ens i botaniska trädgårdar. Det är ett lövfällande träd eller bred buske som blir ca 3-4 meter hög och ungefär lika bred. Den blommar sent, i månadsskiftet maj-juni med stora, lösa, vita blommor som påminner om äppleblom, fast mycket större.

Frukterna doftar gott, ingen doft som liknar något annat egentligen. Av dem kan man göra sylt och marmelad. Men recept finns inte i några vanliga kokböcker, så jag fick googla. Och hittade ett recept som lät lagom enkelt: Skala, kärna ur och tärna 400 g kvitten. Lägg i en tjockbottnad kastrull tillsammans med saften av ½ citron, 1½ msk vatten samt 3 dl syltsocker. Låt koka upp och koka under lock ca 40 min.

Jag tyckte det blev ganska fast marmelad, så jag hade nog kunnat ta kastrullen av värmen tidigare. Däremot var jag väldigt spänd på färgen, eftersom jag hade sett lysande röda marmelader på bild. Men om det var citronens fel eller något annat vet jag inte, men den här kvittenmarmeladen blev i alla fall orange. Helt okej på nybakt bröd och brieost.

Blyblomman finns i ljusblått och vitt.

Blyblomman kan man ibland hitta som krukväxt hos oss, även om jag misstänker att den var vanligare förr. Det är en vanlig rabatt- eller häckväxt i varmare klimat och fyller även en funktion som fågelgömsle. I sin bäst tillväxt blir den upp till 3-4 meter hög och lika bred. Jag har sett den användas som klippt häck, som marktäckare och som klättrande mot staket. Blyblomman svarar bra på klippning och formar därför lätt täta häckar. Den är vintergrön och blommar under en lång säsong med sina ljusblå blomsterskyar.

Som de flesta andra Medelhavsväxter så tål blyblomman inte frost och hos oss odlas den främst i uterum eller som krukväxt som får stå ute under sommaren och sedan förvaras frostfritt över vintern. Den vill inte torka ut, så regelbunden vattning måste man komma ihåg. Blanda gärna citrusgödsel i vattnet, så får växten just de näringsämnen som den längtar efter. Man kan gärna plantera blyblomman i citrusjord också, men vanlig krukväxtjord tror jag fungerar bra det också.

Det finns bara ett problem och det är att jag samlar på mig på tok för många medelhavsväxter som kräver svalt och ljust vinterförvar. Det finns liksom inte plats. Hade behövt ett eget orangeri snart!

Agapanthussläktet, dvs Afrikas blå lilja, eller kärlekslilja som den även kallas ibland, finns numera i många olika namnsorter i handeln. De flesta är härligt himmelsblå i olika skiftningar, men det finns också helt vita, lilablå och även de med randiga blommor. En del blommar under hela sommaren ända till frosten kommer, medan andra har en kortare blomningstid. Det engelska samlingsnamnet för Agapanthus är Lily of the Nile, som kanske är något missvisande då växten egentligen härstammar från Sydafrika. Du kan också se namnen African Blue Lily och African Bluebell. Men det sätter ståndortsbetingelserna någorlunda rätt i alla fall. Det rör sig alltså om det som vi i dagligt tal kallar medelhavsväxter. Växter som trivs med heta, torra somrar och frostfria vintrar.

‘Peter Pan’ är en lågväxande sort av Agapanthus africanus som inte blir mer än 40-50 cm hög. Den är mycket rikblommande och används i något varmare klimat än vårt ofta som kantväxt i rabatter och planteringar. Vilken härlig syn! Hos oss måste den tyvärr tas in för vintern och övervintras frostfritt.

Klockagapanthus, Agapanthus campanulatus, kan övervintra på friland upp till svensk zon 2 om man täcker den med löv och ris. Annars kan man förvara den inomhus i källare eller garage tills frostrisken är över. Klockagapanthus vissnar ner till vintern och därför kan den stå helt mörkt och utan vatten. Men det får inte vara ett för varmt ställe, då blir det mindre blommor nästa år. Klockagapanthus tål lite mer vatten under växtsäsongen, men jorden måste vara väldränerad så att rötterna inte blir stående i fukt.

Några tips för vinterförvaring av dina agapanthus: övervintra krukorna i plusgrader, men det får inte bli varmare än +10 grader. Titta till dem då och då och kolla så de inte har drabbats av t ex bladlöss ifall de har gröna blad kvar. Ge dem en liten skvätt vatten, 1 dl eller så var tredje-fjärde vecka. Mer än så behöver de inte. Är plantan helt nervissnad behöver den inget vatten alls. Låt plantan stå så till april ungefär då du försiktigt börjar väcka den och vänja den vid utetemperatur och mer ljus. Då putsar du bort alla bruna blad och gamla blomställningar.

Man kan själv fröså sina agapanthus, men det dröjer många år innan de börjar blomma. Plantorna delas med 5 års mellanrum, om de vuxit sig för stora. Tänk på att tvätta händerna noga, eftersom rötterna är giftiga! En såg är det bästa redskapet vid delning, för knölarna är ofta väldigt kraftiga och tätt ihopvuxna. Annars kan du plantera om växten i lite större kruka vart tredje år ungefär. Men ge den inte för fet jord och för stort utrymme, för då blir det mest bara blad! Ibland kan du köpa torra knölar i trädgårdsbutiker, oftare säljs de färdigplanterade i knopp. Du kan också handla Agapanthus på nätet, t ex det engelska företaget Pine Cottage Plants har ett jättestort sortiment. I skrivande stund har de 52 olika namnsorter!

Mandeln är ett litet, risigt träd som ser väldigt alldagligt ut under stora delar av året. Fram till blomningen då, som är alldeles överväldigande och snabb. Sötmandeln, Prunus dulcis, är en medelhavsväxt som med lite hjälp klarar vintern längst ner i södra delarna av Skandinavien. Helst ska det övervintra frostfritt i orangeri eller uterum. I Marocko kan man se mandeln blomma redan i januari, men i övriga medelhavsområdet och på Teneriffa spricker blommorna ut någon gång i februari månad. Små rosavita enkla blommor i lätta skyar.

Foto: www.mallorcanytt.com

Sötmandeln är nära släkt med andra stenfrukter som aprikos, persika och faktiskt vårt slånbär. Jag tycker att det allmänna ogrästrädet körsbärsplommon, Prunus cerasifera, är väldigt likt och även det alldeles underbart i blomningstid. Mandelns blommor kommer först, direkt på grenarna och därefter slår bladen ut. Bladen är långsmala och ljusgröna. Om blomman pollinerats blir det en sammetsluden frukt som har ett grått, läderaktigt skal. Mandeln ligger inuti skalet och spricker fram i augusti-september. Vid skörd gör man lika som i olivlundarna att man brer ut stora nät och slår med pinnar på grenarna för att få nötterna att ramla ner.

Mandelplantor är inte lätta att få tag i, men vad jag vet har Ystads Plantskola mandelträd till försäljning. De har ett stort sortiment av medelhavsväxter som citrus, oliv, fikon, lager, mullbär, äkta kvitten med flera exotiska växter som olika typer av palmer. För att få mandlar i Sverige måste du pollinera blommorna med en pensel. Detta för att blommorna slår ut så tidigt. Växten gillar att stå i en lerhaltig och kalkinnehållande jord. Välj gärna en lerkruka som ger god luftning.

Den småbladiga och aromatiska krukväxten myrten är en gammaldags rumsväxt som var betydligt vanligare förr när det inte fanns centralvärme och ständig inomhustemperatur över 20 grader. I Medelhavsområdet kan man se myrten som en risig 1,5-1,8 meter hög buske, men formatet blir betydligt mindre och mer hanterbart hos oss i Norden där den odlas i kruka och tas in till vintern. Fast den har problem med full rumstemperatur, så övervintring frostfritt i uterum eller på annan sval och ljus plats är att föredra.

Foto: bonsaimalta.org

Myrten är en tacksam växt att forma och klippa till. Den används ofta av bonsaientusiaster till att forma små miniträd. De små, glansiga bladen gör att proportionerna blir de rätta mellan stam och blad. Även om du inte har målsättningen att forma bonsai är det en tacksam växt att klippa in regelbundet. Myrten får då en distinkt tät och prydlig form. Annars tenderar den till att se ganska rufsig och vildvuxen ut.

Myrten blommar i maj-juni om den har tillbringat vintern ljust och svalt. Blommorna är vita och stjärnformiga och doftar gott. Myrten är släkt med många av våra kryddväxter som nejlika, kryddpeppar och eukalyptus. Den har allt sedan antiken använts i blomsterkransar och dekorationer. På 1800- och början av 1900-talet band man ofta brudkronor av myrten till bröllop, så det är också en kärlekens växt.

Beskär myrten nu på våren och sätt de kraftigaste sticklingarna i sandblandad jord. Dra en plastpåse över krukan och håll kolla på när jorden behöver fuktas. Sticklingarna rotar sog oftast lätt och på så sätt får du enkelt många nya plantor. Du kan gärna ställa ut dem över sommaren, men inte i stekande sol, utan myrten får gärna stå skuggigt. Vattna ofta så växten inte torkar ut. Gödsling med halva dosen i april-oktober är fullt tillräckligt. Växterna behöver inte planteras om alla år, utan de trivs hellre med att stå lite trångt. Jag föredrar plastkrukor till myrten för att de inte ska torka ut för lätt ifall man glömmer att vattna varje dag.

Olivträden är för de allra flesta av oss Medelhavsländernas symbol nummer ett, skulle jag tro.  Det är en anspråkslös och lättodlad växt som passar även den som är nybörjare på trädgård. Olivträdet trivs bäst med att stå ute om sommaren och det gillar ljus och värme. Vatten behöver det också så klart, och det är inte så torktåligt som en kaktus, men det får gärna torka upp lite mellan vattningarna. Ge regelbundet med gödsel, gärna med mycket kväve. Som de flesta växter vill olivträdet ha en svagare dos, men ofta. Därför är flytande gödsel enkelt att dosera och ge.

Den ihärdige med gott tålamod kan gärna pröva på att sätta olivkärnor för att driva egna plantor. Du kanske har med dig några riktigt mogna svarta oliver från en resa söderöver. Sätt kärnorna med spetsen uppåt i en kruka såjord. Täck krukan med en genomskinlig plastpåse eller avskuren pet-flaska. Håll jorden lätt fuktig och vänta. Det kan ta lång tid, upp till ett par månader innan kärnorna gror. Olivträd är långsamväxande, så ta det lugnt även när de första skotten börjar ta sig upp ut jorden. När plantan blivit ca 10 cm hög är det dags att plantera om den i egen kruka med kraftigare krukväxtjord uppblandat med t ex marmorkross eller små kalkstensbitar. Jordens pH får gärna vara åt det kalkrikare hållet.

Ställ din nya olivplanta varmt och ljust och när frostrisken är över kan den gärna stå ute eller i ett välventilerat uterum. Det kommer att ta lång tid innan din planta kommer i blom, men jag tycker du kan njuta av växtens vackra blad och lite knotiga växtsätt ändå. Har du inte tålamod att odla fram ett eget olivträd så finns de ju i alla tänkbara storlekar i växthandeln. Allt ifrån bordsmodellerna på 30 cm höjd till stora stamträd. Dessa är normalt ympade och har kanske både blomknoppar och oliver på plantan. Lycka till med ditt olivträd!

Linné hade problem vid klassificeringen av fikon då han inte kunde hitta några ståndare i växten. Ståndarna behövs för att producera frömjöl så att en befruktning ska kunna äga rum i blomman. Men fikonet har en befruktning som är mer komplicerad än så. Det vi kallar fikon, dvs frukten, är en skenfrukt som består av en uppsvälld blombotten, på insidan beklädd med enkönade blommor. Blommorna finns inne i skenfrukten och ser aldrig solljus. Det som är själva frukterna är de små kärnorna inne i fikonet.

Nu ska jag försöka förklara den invecklade process som leder till att ett fikon bildas. En varning kan vara på sin plats för äckelmagade. Här kommer lite otäck läsning om vad vi egentligen stoppar i oss när vi äter ett fikon.

Foto: ESA, Ecological Society of America

De fikon vi äter innehåller bara honblommor. Vi kan i Norden endast odla sorter som tillhör gruppen adria-fikon eftersom de smidigt nog bildar fikon utan pollinering och befruktning. Detta kallas att sorten är partenokarp. Smyrna-fikon däremot,  är den andra typen, som härstammar från Medelhavsområdet. De måste pollineras av fikonsteklar som inte finns i Norden. Steklarna ser ut som små myggor, ungefär 1 mm långa. Honorna har vingar och långa äggläggningsrör, hannarna är vinglösa. Gallsteklarna utvecklar sig ur ägg som tidigare är lagda i en steril honblomma. Äggen utvecklas till larver som bor inne i blomman tills de föds som färdiga steklar. Hannarna är först utvecklade och letar därefter reda på honsteklar inne i frukten för att para sig med dem. Efter parningen dör hannarna, utan att någonsin ha fått se dagsljus.

När honan befruktats hämtar hon upp pollen från en hanblomma. Detta pollen bär hon med sig i fickor på bröstet när hon kryper ut ur sitt födelsefikon. Nästa anhalt är ett nytt fikon där hon äter sig in genom skalet och letar sig fram till blommornas märke. Hon tar fram lite pollen från sina fickor för varje märke och sticker samtidigt in sitt äggläggningsrör. Vad hon inte ser är om blomman har kort eller långt stift. Men detta påverkar slutresultatet av hennes jobb. Är det en blomma med långt stift när inte äggläggningsröret ända fram till blommans fruktämne och då blir det inget ägg. Men istället blir blomman pollinerad och det uppstår en frukt. Är stiftet kort når äggläggningsröret ända ner och hon lägger in ett ägg. Så går hon vidare från blomma till blomma inne i fikonet. När alla ägg är lagda dör honan.

Bild: Encyclopedia Britannica.

Det finns tre fruktperioder hos vilda fikon. På vintern kommer den första som har blommor med korta stift och ståndare. Hit kommer honsteklar med sina ägg. När äggen kläcks till larver och småningom nya steklar öppnar ståndarknapparna sig och honorna får med sig pollen ut. Detta sker ungefär i juni. Under tiden har nästa generation fikon bildats med blommor som har både korta och långa stift. Honorna flyger till dem, lägger sina ägg i de korta och pollinerar de långa. Därefter dör honorna. Den här skörden av fikon blir mycket goda. På hösten kommer den sista omgången fikon. Den har bara blommor med korta stift. Hit kommer honorna från sommarfikonen, lägger sina ägg och dör.

Det finns flera sorter av adria-fikon som är lämpade för nordiskt klimat, men den absolut vanligaste sorten är Bornholmsfikon, som kan förekomma under andra namn i handeln. Sorten ‘Desert King’ är en kraftigväxande och härdig sort. Den har både självbefruktande fikon (förstaskörden) och sådana som kräver steklar (andraskörden). Problemet med den är att om man har den på friland kan de höstbildade fruktämnena frysa bort under vintern trots att själva plantan i övrigt tål vintern. Då blir det inga fikon alltså. Kontentan av detta är att den säkraste fruktbildningen får man av fikon som förvaras frostfritt över vintern.

Foto: Lonely Planet

Under juli och början av augusti är det högtryck på de franska småvägarna i trakterna kring Avignon. Här finns merparten av lavendelodlingarna i regionen. I augusti skördas lavendeln som ska destilleras till essens. Lavendelolja är en stor jordbruksprodukt och många byar och orter håller egna lavendelfestivaler med uppträden, tävlingar och förstås försäljning av allehanda lavendelprodukter. Jag undrar om jag hade överlevt chocken av både dofter och synintryck av att vistas i trakterna av lavendelvägen, Route de lavande, när fälten blommar!

Lavendel i våra trakter innebär för det mesta Lavandula angustifolia, den smalbladiga lavendeln. Den är en halvbuske som är någorlunda härdig så länge den växer i väldränerad jord och skyddas av löv eller snö under vintern. Barfrostvintrar kan gå hårt åt lavendelbuskarna. Vanliga sorter är ‘Hidcote Blue’ som har en mörkt blå färg, men sämre härdighet och inte så jämn i växten ifall man vill ha den som häck. ‘Munstead‘ är min favorit, med ljuslilablå färg och längre blomhuvuden. Den har ett kompakt växtsätt och passar bra till häckar.

Där den trivs självsår den sig, den goda lavendeln, och det dyker upp småplantor här och där i stenläggningen, i rabatterna och mellan kantstenar. Men den kan vara lika knepig om den inte får goda förutsättningar att överleva. Väldränerat är jätteviktigt, och det betyder i det här fallet en torr och sandblandad jord. Har du lerjord måste du byta ut stora delar av jorden om det ska vara lönt, annars kan du lika väl ha den i kruka. Och det går bra det också. Då kan man ställa krukan så att den går att nudda vid när man går förbi så man får suga åt sig den underbara doften. Och klipp några blomkvistar och torka till vintern. Lavendelolja har ansetts ha en lugnande och läkande effekt, så den passar bra som doft i sovrummet.

Under barnvandringarna får man följa med på en rundtur bland gårdens växter och djur.

Mandelmanns Trädgård i skånska Rörum har mer och mer blivit ett utflyktsmål för sommarfirare och andra trädgårdsintresserade i området. Trädgården är en självhushållningsgård som bygger på en enorm arbetslust och uthållighet från makarna Mandelmann. De driver sin ekologiska gård med passion; odlar grönsaker och blommor, håller värphöns och föder upp lamm. Ett besök här kan bli en riktig aktivitetstur, med speciellt anpassade barnvandringar bland grisar, grodor, hönor och gäss.

Tomaterna har former och färger som slår det mesta i mataffären.

I det stora växthuset på gården hålls fåren vintertid och deras gödsel fräser man ner i jorden några gånger under den kalla säsongen. Fåren bor ljust och skyddat och ingen mer gödsel behöver tillföras odlingen efter det. När våren kommer planteras tomat och gurka ut och de växer så det knakar. Det är lite ovanligare tomatsorter, inga släta röda här inte. Ovanför växthuset tar frilandsodlingarna av grönsaker och bär vid i den branta slänten. Färggranna salladshuvud, kronärtskockor, purjolök, morot, bönor och olika kålsorter är bara en del av grödorna.

Det finns fler mindre växthus också som sommartid fungerar som caféplatser med blandade, välanvända möbler. I det ena huset växer olika slags fruktträd som inte är vinterhärdiga i vårt klimat. Här kan man bland annat skörda kiwi, fikon, aprikos och mullbär. Växterna förhöjer miljön och dämpar ljudnivån som kan bli rätt så livlig med många barnfamiljer som fikar samtidigt. Och fika måste man, för kakdisken är absolut oemotståndlig! Och glöm inte grönsaksbutiken innan du kör hemåt!

Aprikoser från egen odling!

Den vackra trädgården byter färgskala årligen. För två somrar sedan visade jag bilder härifrån och då var det vitt som gällde. Nu hade man satsat på indigo, kleinblått eller vad man vill kalla den mustiga, blå färgen som bärs av framför allt kinesiska riddarsporrar. Och de mjuka, ulliga gångarna samspelar härligt fint med blomsterprakten, eller hur. Jättefint med de smala, ringlande rabatterna och här har nog gått åt både en och annan förkultiverad planta innan det blev så här frodigt.

I blomsterträdgården är gångarna täckta i ull från de egna köttfåren.

Har nyss kommit hem från en semester i Italien. Underbart skönt och milt väder som en god svensk sommar. Det var fantastiska vyer där vi färdades i hjärtat av Umbrien, upp och nerför vindlande serpentinvägar. Rätt vad det var växte små tuvor av vild cyklamen i vägkanten. Såg också naturligt spridda eldtorn (Pyracantha coccinea), alpmartorn (Eryngium alpinum) i vägslänterna och fina små plantor av granatäpple i kruka. Fruktträd av olika slag fanns det gott om, och även den exotiska mispeln.

Mispel (Mespilus germanica) är ett litet fruktträd eller större buske som härstammar från Persien. Redan under medeltiden var mispeln en eftertraktad frukt i Medelhavsområdet, och så småningom spred den sig norrut. Den är inte speciellt vinterkänslig och kan med framgång odlas i Storbritannien. Dock hinner frukterna sällan mogna på busken. Eftersom de plockas i november-december i Italien så kan man tänka vilken lång mognadstid frukten har. I Sverige är mispeln härdig upp till zon 2-3 (4) och i Norge längs större delen av kusten.

Trädet är litet och knotigt, med vridna grenar. Det är långsamväxande, och behöver sällan beskäras. De stora vita  blommorna är självfertila och påminner lite om något mitt emellan äppleblom och nyponrosor. Frukten är rund och brun med flikar i toppen. De äts som övermogna, när den framträdande garvsyran brutits ned och fruktens lite syrliga, äpplemosliknande smak (och konsistens) framträder. Frukterna skördas helst efter den första frosten. Sedan lagras de svalt och ljust under några veckor tills de fått den rätta övermogna, lite halvruttna konsistensen. Mispelfrukter kan användas till sylt och gelé. I Danmark serveras mispelfrukter ofta på julbordet.

Skäggbusken är en liten, frostkänslig buske som inte kommer igång med sin blomning förrän i augusti och oftast håller ut ända in i oktober. Har det varit en varm sommar är chansen större att det blir en riklig knoppsättning. Många gånger får man beskära skäggbuskarna väldigt hårt på våren, då de för det mesta fryser tillbaka rejält under vinterperioden. Man kan härvidlag likna dem vid buddleja och perovskia. Läget är mycket viktigt om vi ska kunna odla skäggbuske på våra breddgrader. Soliga och torra platser i lä, med en lätt och varm jord är att föredra.

En skäggbuske fryser hårt tillbaka och blir inte alltid så vacker nertill.

Skäggbusken blir inte mer än 1-1,5 meter hög och har små, gråsilvriga blad. Bladen hos C. x clandonensis är lancettformade och hos C. incana bredare och lätt flikade. Blommorna är himmelsblå och på namnsorten ‘Heavenly Blue’ något mörkare än hos den rena arten Caryopteris x clandonensis.  Det finns ett 10-tal arter världen över och alla härstammar från ostliga Asien. Caryopteris incana anses vara den härdigaste arten.

Prydnadsvärdet sitter helt klart i den sena blomningen. Skäggbusken är en utmärkt fjärils- och biväxt som erbjuder insekterna nektar vid den tid på året då de flesta andra födokällor redan vissnat ner. Bladverket tycker jag att du ska stryka för att få känna den lavendellika oljiga doft som ger så många medelhavs-associationer.